Vänskap

Att bli sjuk och plötsligt inte kunna vara med på allt kul som händer runtomkring är tungt. Ensamhets känslan kan ibland äta upp mig även om jag har två underbara döttrar och en man som verkligen gör allt för sin familj. Jag har under månaden som gått fått ställa in allt som jag i vanliga fall gillar,fått ställa in allt för att orkar, det lilla jag nu orkar :). Känslan av att man dessutom är en dålig mamma, fru och kompis när man bara ligger här slå mig fler gånger om dagen. Försöker träna mig att slå bort tanken medsamma och det går bättre och bättre men så klart så här under juldagarna känns det tungt att inte orka vara med och dela glädjen med sina barn.

Det som värmt mitt hjärta varje dag är sms jag fått, två fina och viktiga personer i mitt liv, J och U har varje dag under hela december skickat minst ett sms till mig, värmande sms som gjort livet lite mindre grått. Jag hoppas att ni verkligen förstår hur mycket det betyder för mig och jag hoppas jag kan vid något tillfälle kan göra något för er. Så glad att ha er i mitt liv!

Två andra personer som betyder mycket för mig är mina två partners in crime som gör sitt bästa för våra elever, som skickar sms, skickar ordspråk med go tankar som hela tiden får mig att känna mig som en del av arbetslaget trots jag inte är på plats. Underbara R och E som fixade en eftermiddag ledig för att komma och fika med mig, som fick mig att känna mig normal igen och lockade till skratt och leenden långt efter ni åkt.

Min gamla partner in crime, C som kom ut en lördag och drog ut mig i skogen, utan smink, i klädd pyjamas under jacka och utebyxor, fick hon med mig en runda i skogen. Mycket skratt och många goda råd, kanske ska jag köpa mig ett pussel som terapi? Efter en och en halv timme med promenad och prat sov jag flera timmar efter men det var det värt.

Även andra personers sms och meddelanden har värmt mitt hjärta, sms från nära kollegor och vänner men även från kollegor som jag inte förväntat mig, som skriver de mest fantastiska saker och värnar om mig som person. Som har fått mig att förstå att jag inte behöver skämmas över att jag blivit sjuk, som fått mig att förstå att det måste få ta tid men det finns en välkomnande plats för att komma tillbaka till. Kloka och varma vänner och kollegor som förstår, underbart.

Det är tur att det idag finns sms och messenger, eftersom jag inte gärna pratar i telefon, då det gör så ont i käkarna är det skönt att kunna vara lite sociala ändå. Jag hoppas att min egen sjukdom kommer lära mig att ta bättre hand om vänner och vårda vänskapsrelationer i framtiden. Bara ett sms räcker ju långt.