Att leva randigt!

Redan tidigt när jag blev sjuk ville jag lär mig mer och mer om utmattningssyndrom. Jag lyssnade på böcker om sjukdomen och försökte läsa en del bloggar. Många bloggar skrämde och skämmer mig fortfarande, bloggare som varit sjukskrivna flera år och fortfarande inte kan leva det liv de vill. Kanske borde jag låta bli att läsa dessa och bloggar och i stället hitta min väg framåt?

Men en sak lärde jag mig av många av bloggarna, att leva livet randigt. Det betyder att jag mellan varje aktivitet måste planera in vila. Om jag ska dusch och göra mig i ordning på morgonen måste jag planera in en stunds vila med boklyssning eller tv tittande innan jag till exempel kan tömma en maskin disk eller lägga in en maskin tvätt. I början av sjukdomen var det lätt, det fanns liksom inget alternativt, då orkade jag endast tömma en halv maskin disk åt gången och då bara om jag var själv i köket. Var det någon annan i köket kunde jag inte tömma den alls.

Jag vet ju att det är superbra att vara ute i skogen och promenera men än så länge har jag endast orkat göra det varannan dag. Liksom socialt umgänge har jag fått planerat in varannan dag. Nu när jag fått tillbaka mer energi är det svårt att tänka så här. Nästa vecka är det kollegornas och vänners sista semestervecka och jag vet att vill jag träffa dem är det nästa vecka som gäller. Jag vill ju så gärna men är rädd att jag planerat in för mycket, har verkligen försökt att tänka randigt. Samtidigt vet jag ju att jag mina vänner ger mig så mycket glädje och energi tillbaka.

Jag tror att jag kommer att få leva resten av mitt liv med att planera randigt! Allt för att få en balans i livet.