Besök hos en sjukgymnast!

Vid förra besöket hos psykologen på feelgood frågade hon om jag var intresserad av att träffa en sjukgymnast för att få akupunktur och så klart ville jag det. Idag var det dags att åka in till feelgood, inte lika känslomässigt jobbigt som vid tidigare tillfälle. Det var tyst och lugnt och till och med receptionen var stäng när jag kom dit, ingen som verkade jobba dagen innan nyår. Blev lite orolig att mina trötta hjärna tagit fel på tiden, tittade på sms från feelgood och tiden stämde.  Sjukgymnasten uppenbarade sig och jag fick följa med in i hennes rum.

När jag ska berätta om mitt mående är det alltid lika svårt, lättare när någon ställer frågor och eftersom jag fortfarande har svårt att sätta ord på saker och svårt att veta vad som är stressrelaterade symtom. Vi började i allafall med att jag fick akupunktur, gjorde ont som bara den, denna gången. Nålen ville inte gå in i den ena muskeln, sjukgymnasten förklarade att det var där spänningarna var som värst och att det var därför det gjorde så ont. Var beredd att ge upp det där med akupunktur men till sist fick hon in nålen och de andra fem nålarna kändes inte lika illa.

Under akupunktera fick jag träna på avslappning, underbart för en spänd kropp. Fick dessutom träna på en tankeövning som passade mig mycket bra. Den innebar i korta drag att varje gång under en meditation eller avslappning som det kommer upp en tanke så skulle jag tänka mig en å och i ån fanns det blad som flöt iväg, på ett sådan blad skulle jag placera tankarna. Eftersom jag älskar vår fina å var det inga problem att se det framför sig. Det jag gillade med avslappningen och det sjukgymnasten pratade om var att det var en övning som jag kan göra när jag börjar arbeta igen.

 Jag hann även få tre övningar för ryggen och nacken som jag ska göra tre gånger i veckan. Längtar ju så efter att börja träna igen så det ska bli skönt att börja träna upp lite styrka igen. Konditionen får kanske vänta lite till......En annan sak som jag tog åt mig av dagens träff var att jag inte ska se min värk i huvud och käkar som ett hot utan se det positivt eftersom det är min kropps sätt att tala om att jag måste bromsa och ta hand om mig själv. När det gör ont ska jag i stället reflektera över varför det gör ont och vad jag kan göra åt det, inte bara köra på som jag gjort tidigare. Hon menade att jag skulle tacka kroppen för att jag inte hunnit bli ännu sjukare av min utmattning än vad jag blev. Kloka tankar men inte alltid så lätt eftersom just låsningar i käkarna hindra mig från att samtala med nära och kära.

Dagen avslutades på ett sätt så som tidigare varit självklart men som under ett tag inte gått, besök i två affärer och en cafe latte, som jag njöt av den lyxen! Jag är på rätt väg och gläds åt att känna livet återvända. Fick dessutom ett sms av min närmsta chef som gjorde mig glad, betyder mycket med tillit från arbetsplatsen.