Fick för någon vecka sedan ett gulligt meddelande för K som undrade hur allt vara och skrev samtidigt något om julförberedelser. Jag svarade något att jag låg på soffan och åt choklad men att det nog skulle bli jul ändå. Och jul blev det, trots lite damm i hörnen och alla överblivna saker ner kastade i påsar som ställdes i tvättstugan.
Hela julaftonsdag vilade jag, den enda möjligheten för mig att kunna vara med på kvällen. Vilade och tittade på serier, tack god gud för att vi har netflix. Mitt nöje just nu. Min fantastiska man och barn fixade och donade hela dagen med några få utbrott mitt på dagen, precis som det kan bli med två flickor, en tolvåring och en nioåring som är spända av förväntan inför kvällen. Dukat hade vi gjort dagen innan eftersom jag gärna ville göra det själv, inte för att jag måste eller borde utan för att jag tycker att det är kul.
Vi hade bestämt att inte ses förrän 17.00 på julafton för att jag skulle få vila tillräckligt mycket under dagen. Vi i familjen tittade på Kalle och hans vänner tillsammans klockan 15.00 och åt av chokladen jag fått av fina U. Mys på hög nivå, har nog aldrig suttit så avslappnad och tittat på Kalle och hans vänner någon julafton förr.
Gästerna kom och kvällen funkade förvånansvärt bra. Några micro vilopauser i sovrummet antingen själv eller med fasters älskling på armen som sällskap, för att orka kvällen men annars kunde jag faktiskt vara med hela kvällen och dessutom njuta av julafton, något jag aldrig trodde skulle gå. Flickorna var nöjda med kvällen och julklapparna och det värmer mitt hjärta!
Juldagen och annandagen skulle jag tyvärr gärna skippat för då kom baksmällan delux och då inte baksmälla på grund av alkohol om någon trodde det, utan av för mycket socialsamvaro, ljud och ljus. Käkarna låste sig och huvudvärken var det faktum. Svetten som flödar och luktar fruktansvärt illa, står knappt ut själv, stackars min man. Varje ljud skär genom huvudet. Men på något sätt var det ändå värt det för flickornas skulle och för att faktiskt få känna sig helt normal för några timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar