Min vecka!

I tisdags träffades vi från arbetslaget hemma hos en kollega för att planera upp terminen. Bjöds på en fantastisk frukost och många spännande samtal. Gick bra att vara med i fem timmar utan att det kändes jobbigt, var bara roligt. Tog till och med vägen inom Lund på vägen hem för att köpa ett träningskort. Vill ju så gärna träna yoga och pilates men har inte hittat något ställe i närheten. Köpte därför ett tremånaders kort på Gerdahallen. När jag tittar på deras schemasida är det som ett stort godisbord, bara att välja och vraka, inte min bästa förmåga just nu, bokar och avbokar för fullt.

I onsdags skulle jag träffa en gammal kollega som jag inte träffat på länge men snön vräkte ner så det blev en dag i soffa i med serier och lite yoga träning hemma i stället. Svårt att hitta bra yogaprogram på you tube, det jag gjort denna veckan gillar jag inte riktigt för hon är så otroligt snabb och jag är allergisk mot vad jag uppfattar som stressigt tal. Fått rekommendationer en engelskspråkig kvinna som har bra yoga på nätet men osäker om min engelska räcker till :). Får väl prova tänker jag.

Pilates provad jag för första gången i torsdags, byxorna spände och linnet gled upp så jag fick behålla övertröjan på hela passet, varmt. Skönt att kunna komma igång med träningen igen så kläderna förhoppningsvis snart passar igen. Får leta fram några längre linnen så länge. Efter passet körde jag inom Willys och storhandlade, första gången på två månader. Kände mig inte ens speciellt trött efteråt.

Fredagen skulle innebär en riktigt utmaning, besök och möte på jobbet. Med fjärilar i magen begav jag mig till jobb, en gullig kollega möte upp på parkeringen för hon visste att jag var nervös. Promenerade vägen mot skolan och mötes av en underbar syn i vårt klassrumsfönster.  Fyrtio elever som trängdes i fönstret och vinkade och log, en underbar syn som jag kommer bära med mig länge. Gick in i mitt klassrum och hängde av mig, grymt stökigt förövrigt men mina goa kollegor har haft annat och göra än att städa. Gick vidare in i det andra klassrummet och plötsligt blev jag överröst av kramar. Den varmaste kramen fick jag av en elev som jag från början inte haft en så god relation med , vi har kämpat för att hitta varandra men med den kramen visade hen att vi nog har lyckats. Underbart att se och höra alla elever igen. När rasten tog slut tog jag in mina klass och vi fick en liten stund tillsammans med samtal om min sjukdom. Många otroligt kloka frågor och tankar. Jag vill gärna vara öppen mot eleverna och de ska känna att de ska kunna fråga. De förstod bara inte varför jag inte kunde komma redan på måndag och jag kan förstå att det är svårt att förstå när man har en sjukdom som inte direkt syns utan på. Det går ju alltid att sminka bort skuggorna under ögonen.

Besöket på jobb avslutades med ett långt och bra samtal med min chef. Hon är extremt förstående och jag upplever att vi kan ha en rak och ärlig dialog. Jag var tydlig med vad jag vill och vad jag idag tror är bra för mig. Kan hända att jag får omvärdera det men då är det så. Väl hemma igen kände jag av käkarna så det blev en stunds aktiv vila med snapchat. Blir orolig så fort värken i käkarna kommer men inga andra symtom har kommit. Säkert är det anspänningen efter mötet och oron inför första besöket på skolan.