Att leva randigt - nya tankar!

Jag funderar mycket på det där med att leva randigt, vilket jag tror att jag alltid kommer att behöva men jag tycker att det är svårt att avgöra hur mycket jag måste vila idag. Förr några veckor sedan var det tydligt när jag behövde vila eftersom huvudvärken kom som ett brev på posten men även myrkrypningarna i armarna med mera. Idag har jag, som tur är, inte lika tydliga symtom eller kommer dem om jag skulle göra för mycket?

Idag till exempel ska jag ha besök av kollegan och vännen J, som varje dag under min sjukskrivning skickat ett sms och har dessutom stöttat mina närmsta kollegor på skolan på ett fint sätt, en lång utläggning för att komma till det jag tänkte på. Jo, jag ställde klockan cirka tre timmar innan hon skulle komma, plockar undan och sedan vilar jag, dukar och vila, måla naglar och vila och snart dusch och vila. Jag gör det automatiskt idag men undrar om jag verkligen behöver det fast jag vågar nog inte riktigt prova att ta bort vilan. Med vila menar jag idag inte sova, vilket det var i början, nu betyder vila en stund på soffan med en bra bok eller meditation, ett sätt att få ner pulsen. När jag har läst andras bloggar räknas det dessutom inte som vila men för mig är det ett sätt att vila. Jag tänker att man måste få hitta sitt sätt, för ingen sjukdomshistoria är den andras lik.

Ser i allfall fram emot en härlig dag, först en promenad i det superkalla vädret -13 grader och sedan fika och snack. Har tänkt på det hela denna veckan när jag har orkat så mycket mer, så mycket jag uppskattar och behöver dessa träffar med goa vänner. Detta är något jag bortprioriterat för jobbets skull, helt galet när man tänker efter. Det som gör mig lite orolig och ledsen är  nu när alla vänner börjar jobba igen finns inte tiden för en fika på samma sätt, jag får försöka hitta möjligheter för träff med vänner trots att de arbetar igen.