Tacksamhet!

Gårdagen var en av de bästa dagarna på många, många månader. Provade att träna zumba och blev så fylld av glädje att tårarna nästa kom av lycka. Har som många andra tagit träningen för given och när man sedan inte kunna genomföra det igen är det lycka. Efter zumban blev det ying yoga med en för mig ny instruktör som var mycket bra, lågmäld och pratade endast vid behov, I like.
Storhandling efter det, sa just till min närmsta chef att jag börjar känna mig som en amerikans hemmafru, träning, shopping och skötta hushållet. Inte min grej i längden även om jag just nu faktiskt kan uppskatta mina lediga dagar där jag själv styr innehåll. Försöker se möjligheter och positiva saker med min sjukskrivning.

När jag kom hem hade världens finast C varit på besök och lämnat ett fantastik skrivet kort, en tidning och mitt favorit choklad. Borde absolut inte äta det men kunde inte låta bli igår kväll. Tack fina du, önskar jag varit hemma så jag fått ge dig en kram.

Samtal med min chef och lite diskussioner inför läkarbesöket nästa vecka som jag verkligen inte ser framemot men tänker jag mitt mående idag är något helt annat än träffen med henne sist så jag kommer nog ha lättare att framföra mina tankar och åsikter. Dessutom ska min chef med och hon är verkligen mån om att det ska bli bra och bromsar när jag vill springa för fort fram. Önskar bara att man själv tillsammans med arbetsgivaren hade fått lägga upp en plan utan inblandning från f-kassan. Vi är ju alla olika och det måste finnas olika vägar framåt igen. Nu ska jag inte måla upp scenarier som inte hänt. Min tanke är att arbeta 25% och lägga det på 3 dagar, mån, tis och tor. Behöver hela dagar för att kunna komma ner helt i varv och vill därför vara ledig en dag mitt i veckan och en dag som ligger in till helgen för att förlänga den. Vi får väl se vad som händer.

Efter ett par timmars arbete och samtal med kollegor, behöver ju planera inför att komma tillbaka nästa vecka och vill inte var efter redan får start, blev det en runda i skogen, känns nästan som våren är på gång. Fågel kvitter och när solen kom fram mellan träden värmde den gott. Ljuvligt!

Sista delen av backen som leder till klinten. 

Paus för att njuta av att känna solens strålar i ansiktet.

Äntligen!

Precis som det står i rubriken känner jag mig äntligen som mig själv. Visst har jag en lång väg kvar och kommer säkert falla tillbaka en bit när jag börjar jobba igen men jag blir mer och mer mig själv för varje dag som går. Känner enorma framsteg denna vecka och det är så befriande. Kommer inte komma längre med mig själv här hemma utan nu måste jag tillbaka till brottsplatsen, stället där jag blev sjuk. Sjuk av att tycka att arbetet är alldeles för roligt. Hoppas på att min sjukdom har lärt mig något och att jag med hjälp av psykolog, sjukgymnast och arbetsgivare ska få ännu fler redskap för att kunna fortsätta arbeta som lärare. Även om det är ibland känns som jag ska göra något helt annat....Men mitt mål är ändå att jag ska följa mina femmor fram tills de slutar i sexan, sen får vi se.

Fick idag ett fanatiskt, smickrande erbjudande från Kristianstad högskola men jag tror inte jag vågar tacka ja, måste ju nånstans inse att jag inte kan göra allt, inte just nu iallfall. Får tänka lite till på det och i allafall glädjas åt förfrågan.  Sen kan jag absolut bli frustrerad för att frågan kommer just nu men som någon sa det kommer säkert igen men det är svårt att tro.

Dagen blev inte som jag tänkt mig, åkte i hyfsat god tid för ett pilates pass på Gerdahallen men när jag väl kommer dit finns det ingen parkeringsplats, kör runt, runt, runt i över tjugo minuter och ser sedan att incheckningen är för sen till passet. Blir lite halvdeppig och kör till Nova och tröst shoppas ett tränings linne och topp, tur vi hade bonus på Stadium. Väl hemma igen kände jag fortfarande att jag behövde röra på mig och drog ut mannen på en runda i skogen. Skönt men i och med att mitt tempo ökat igen så blev det lite för sakta för min smak :) men det är egentligen angenäma problem med tanke på att jag för ett tag sedan inte orkade gå alls. Middag med familjen och nu projekt rensa i garderoben  eller så slänger jag in allt jag dragit ut igen, har inte bestämt mig än.

Lördag

Vaknar tidigt på morgonen, känns som jag har en myrstack i hela kroppen. Inser att det inte är lönt att försöka somna om, går upp och kör igång på ett sätt som inte funkar.....att jag inte lär mig. Städer, tvättar, tömmer disk, källsorterar, allt på en och samma gång. Stannar upp och funderar på vad jag håller på med, inser att bästa sätt att bli av med stressen nog inte är att köra igång den ännu mer. Loggar in på Gerdahallens hemsida och ser att de har ett power yoga pass om en stund. Bokar passet men får genast dåligt samvete mot familjen som sover, nu blir det ju ingen lördagsfrukost tillsammans. Försöker lägga min träning på dagarna då resten av familjen är på jobb eller i skolan men idag fanns det inget att välja på. Samtidigt har jag varit hemma i två månader nu och ätit åtskilliga frukostar. luncher och middagar tillsammans med familjen som jag inte gjort om jag inte varit sjukskriven.

Direkt i bilen slappnar kroppen av och jag känner mig alldeles lugn igen. Passet var mycket bra när det gäller musik och övningar men tyvärr tycker jag det är obeskrivligt jobbigt med instruktörer som pratar i sönder ett yoga pass, vilket den här instruktören, som för övrigt var mycket duktig, gjorde. Synd för somsagt passet var bra och jag hade gärna gått på det igen, funderar på om man kan ha öronproppar på.

Resten av dagen blir en lugn hemma dagen då övriga familjen är på kalas, som jag hoppade över, igen, höll jag på att skriva. Men efter denna vecka då jag inte alls känt mig i balans var det ändå ett rätt beslut. Förhoppningsvis kommer familjen snart hem så det blir lördagsmys.

Imorgon står det ying yoga på programmet och den instruktören passar mig bra, lugn, tydligt och tyst med en lång meditation på slutet av passet.

På dåligt humör!

Ännu en sådan där dag då jag är på extremt dåligt humör utan egentlig anledning. Irriterad på allt och alla och deppig. Beror säkert på många saker bland annat på att jag är så otroligt trött på mitt mående och på att bara vara hemma, dessutom åker lillebror med fina familjen iväg på sin livresa idag, de ska vara borta i tre månader, de gör alldeles rätt trots att det känns i hjärtat på oss som ska vara kvar hemma. Beror också på att jag oroar mig för ett kalas vi är bjudna på, på lördag, känner redan nu att det inte kommer att funka men så trött på att göra familjen besviken och inte vara med men hela kroppen signalerar att det inte är lämpligt, inte än som en god vän sa, "du kommer att kunna vara med om ett tag men inte just nu, för fyra veckor sedan kunde du inte gå åtta km men det kan du idag." Får väl bli bättre på att lyssna på min kropp och vad den säger.

Känner att jag missar stora delar av livet genom att bara vara hemma, vet att det i många ögon är en kort tid jag varit sjukskriven men för mig känns det verkligen inte så. Känns som jag står utanför själva livet och det som händer runt omkring mig. Var nog inte bra att det skulle gå tre veckor till nästa psykolog- och sjukgymnastbesök, hade behövt det tätare för att ventilera alla tankar som surrar runt. Mina käkar är som fiolsträngar och hade mått bra av akupunktur redan denna veckan för att i allfall slippa smärtan. Får se om jag ska unna mig ett prova besök på Andrum i Löddeköpinge igen, mycket pengar men väl värt varenda krona.

Blev ett gnäll inlägg idag men så är det väl, upp och ner hela tiden.

Rastlös själ

Vaknade med buller och bång av två döttrar som rök ihop innan det var dags att gå till skolan, har ju den lyxen just nu att jag slipper gå upp utan kan ligga kvar i sängen så länge jag vill. Har fått som vana att ligga kvar länge. läsa lite, dricka en kopp kaffe eller se på film. Njuter av mina lugna mornar men alltså inte i morse. Bråket var snabbt avstyrt men jag gick ändå upp. Skickade iväg barnen till skolan, satte på lite kaffe och röjde upp i huset. Dusch och tvätt av hår, underbart. Skulle sedan iväg och handla lite fika som jag skulle bjuda en kollega på framåt förmiddagen. Tar på mig vinterkläder för termometern visar minus 8 grader. Letar i nyckelskåpet efter mina nycklar men inga där, drar mig till minnes att mannen min hade mina nycklar igår. Svor både inombords och högt, svetten rann, av med alla kläder igen, med en puls på 120. Kände direkt hur käkarna drog ihop sig och låste sig.
Tänkte att det får lösa sig med det vi har hemma att äta och la mig i stället på soffan för att meditera tio minuter. Kom ner ordentligt i varv igen, skönt men låsningarna i käkarna har kommit och gått idag.

En härlig två timmars promenad i solen

Blev en mysig och lång promenad i det fina vintervädret och sedan en fika här hemma innan A var tvungen att åka hemma. Är så imponerad av henne och det jobb hon gör. Hon berättade dessutom en processledarutbildning som hon redan i december frågade om jag ville gå, vill inget hellre med just nu går det bara inte, det skär i hjärtat i mellan åt. Men som alla säger, det kommer säkert fler chanser... men tänk om det inte gör det. Har tappat en hel del självförtroende under min sjukdomstid.

Fina blommor som jag fick av A

När A åkt hem kom den jobbiga rastlösheten över mig, en vilja att göra något men ingen egentlig ork. Blev lite läsande av bloggar och serietittande. I kväll blir det ying yoga igen som förhoppningsvis gör att rastlösheten försvinner. 

Min vecka!

I tisdags träffades vi från arbetslaget hemma hos en kollega för att planera upp terminen. Bjöds på en fantastisk frukost och många spännande samtal. Gick bra att vara med i fem timmar utan att det kändes jobbigt, var bara roligt. Tog till och med vägen inom Lund på vägen hem för att köpa ett träningskort. Vill ju så gärna träna yoga och pilates men har inte hittat något ställe i närheten. Köpte därför ett tremånaders kort på Gerdahallen. När jag tittar på deras schemasida är det som ett stort godisbord, bara att välja och vraka, inte min bästa förmåga just nu, bokar och avbokar för fullt.

I onsdags skulle jag träffa en gammal kollega som jag inte träffat på länge men snön vräkte ner så det blev en dag i soffa i med serier och lite yoga träning hemma i stället. Svårt att hitta bra yogaprogram på you tube, det jag gjort denna veckan gillar jag inte riktigt för hon är så otroligt snabb och jag är allergisk mot vad jag uppfattar som stressigt tal. Fått rekommendationer en engelskspråkig kvinna som har bra yoga på nätet men osäker om min engelska räcker till :). Får väl prova tänker jag.

Pilates provad jag för första gången i torsdags, byxorna spände och linnet gled upp så jag fick behålla övertröjan på hela passet, varmt. Skönt att kunna komma igång med träningen igen så kläderna förhoppningsvis snart passar igen. Får leta fram några längre linnen så länge. Efter passet körde jag inom Willys och storhandlade, första gången på två månader. Kände mig inte ens speciellt trött efteråt.

Fredagen skulle innebär en riktigt utmaning, besök och möte på jobbet. Med fjärilar i magen begav jag mig till jobb, en gullig kollega möte upp på parkeringen för hon visste att jag var nervös. Promenerade vägen mot skolan och mötes av en underbar syn i vårt klassrumsfönster.  Fyrtio elever som trängdes i fönstret och vinkade och log, en underbar syn som jag kommer bära med mig länge. Gick in i mitt klassrum och hängde av mig, grymt stökigt förövrigt men mina goa kollegor har haft annat och göra än att städa. Gick vidare in i det andra klassrummet och plötsligt blev jag överröst av kramar. Den varmaste kramen fick jag av en elev som jag från början inte haft en så god relation med , vi har kämpat för att hitta varandra men med den kramen visade hen att vi nog har lyckats. Underbart att se och höra alla elever igen. När rasten tog slut tog jag in mina klass och vi fick en liten stund tillsammans med samtal om min sjukdom. Många otroligt kloka frågor och tankar. Jag vill gärna vara öppen mot eleverna och de ska känna att de ska kunna fråga. De förstod bara inte varför jag inte kunde komma redan på måndag och jag kan förstå att det är svårt att förstå när man har en sjukdom som inte direkt syns utan på. Det går ju alltid att sminka bort skuggorna under ögonen.

Besöket på jobb avslutades med ett långt och bra samtal med min chef. Hon är extremt förstående och jag upplever att vi kan ha en rak och ärlig dialog. Jag var tydlig med vad jag vill och vad jag idag tror är bra för mig. Kan hända att jag får omvärdera det men då är det så. Väl hemma igen kände jag av käkarna så det blev en stunds aktiv vila med snapchat. Blir orolig så fort värken i käkarna kommer men inga andra symtom har kommit. Säkert är det anspänningen efter mötet och oron inför första besöket på skolan.

En bra dag!

Precis som rubriken säger har det varit en bra dag idag, en dag fylld med energi, glädje men också med ett lugn jag inte känt på flera, flera månader. Plötsligt kan kroppen gå ner i varv utan hjälp av meditation, massage och akupunktur, jag njuter.

Samtalade med en handläggare på f-kassan i morse och hon informerad mig om att jag snart varit sjukskriven i 90 dagar, enligt mig är det 39 dagar..... Efter 90 dagar måste man tydligen försöka hitta arbetsuppgifter på min arbetsplats som jag kan tänkas genomföra, vidare informerade hon mig att om 180 dagar måste jag ställa mig till övriga arbetsmarknadens förfogande det vill säga söka ett annat arbete. Tur att jag inte mår värre än så här längre.

Hittade en blogg som handlade om yoga och körde ett lugnt skönt pass i morse, passar mig bra och ska försöka hålla fast vid yogan och lära mig mer. Har köpt ett nytt träningskort, även om ekonomin inte är på topp tyckte jag att jag var värd det .

Mötet hos psykologen idag gav inte lika mycket somvanligt mer än att jag gjorde om stresstestet, hamnade på 16 poäng av 54 nu. Första gången jag gjorde det hade jag 42 poäng så det var en stor förbättring. Men som sagt idag var det ett extremt segt möte, berodde säkert på att jag hade andra förväntningar på träffen. Fick i allafall i uppdrag att kontakta min arbetsgivare för att höra om hon bokat ett avstämningsmöte med läkaren så att vi kan diskutera min tillbaka gång till arbetet. Uppdraget slutfört och har bokat in ett första möte med min arbetsgivare redan på fredag. Lite nervöst eftersom jag flera gånger "tappat ansiktet" inför henne och inte fungerat normalt men det ska bli skönt att träffas och göra upp någon form av plan.

En bra dag helt enkelt!