Länge sedan!

Det var väldigt länge sedan jag skrev här och mycket har hänt. I helgen som gick vara vi barnfria, efter att första ha haft ett tredje världskrig med äldsta dottern som absolut inte vill vara hemifrån under helgen. Förstår att hon börjar bli stor och har andra behov och saker som hon vill göra, inte lika lätt för oss att bestämma längre. Men iväg åkte båda flickorna på fredagen och jag och mannen lyxade och gick på restaurang. Kom till restaurang tjugo minuter förtidigt och kunde därför inte få något bord. Kände att mina sjukdomssymtom kom tillbaka, huvudet höll på att sprängas av alla ljus och ljus, tänk att ett glas som klirrar kan låta så mycket. Blev blekare och blekare och M undrade om vi skulle lämna och åka hem men jag vill ändå stanna när vi sett framemot detta. När vi väl fick bordet så gick det bra och vi åt en fantastisk god middag. 

Fika på Järnhatten en solig lördag i januari.

I lördags blev det en långpromenad och fika på Järnhatten och sedan lite handling på Burlövcenter. Det är sådan lyx att det fungerar att gå i affärer igen, kanske inte bra för plånboken men för psyket :).

Söndagen innebar somvanligt yin yoga, total avslappning för både kropp och själv. Älskar det verkligen och vill verkligen fortsätta att träna på Gerdahallen. Vet att det är inte bit att köra, vilket kostar pengar men jag tänker att det är inte investering i mig själv och min hälsa. Det är som att välja på ett godisbord när man ser vilka pass som finns varje dag. Svårt att  välja men än så länge har jag hållit mig till olika typer av yoga, pilates och zumba. Kommer prova andra pass framöver men tar det i min tak. Till min extremt stora lycka kunder jag springa igen i måndags, visserligen bara 4.5 km men jag sprang och njöt av endorfinerna som pumpade runt i kroppen. 

 

Söndagspasset är verkligen ett favortipass.

Förutom träning har veckan inneburit två dagar på jobb, sjukgymnastbesök och KBT och  försöka att träffa läkaren. Ja, det här med läkaren verkar bli en följetång. Min träff med henne i december var ju ingen positiv upplevelse så jag hade verkligen med hjälp av nära och kära, min arbetsgivare och min psykolog laddat för besöket. Jag hade ju redan bestämt att jag dagen efter läkarbesöket skulle börja arbeta igen så det var viktigt för mig att träffa läkaren och tillsammans göra upp en plan... Jag och min arbetsgivare träffades på feelgood, gick upp och anmälda oss i receptionen och blev ombedda att sätta oss ner  och vänta eftersom läkaren var på lunch. Vi väntade och väntade och efter cirka femton minuter kommer det en kvinna och berättar att läkaren är sjuk. Undra vem som blev mest irriterad, jag som åkte in till Malmö endast för detta ärende eller min arbetsgivare som stressat iväg och lämnat ett möte och missade sin egen lunch. Riktigt dåligt att vi inte fått informationen innan på dagen.  Mitt problem kvarstod att jag tänkte börjar jobba dagen därpå. Hon i receptionen sa att det inte var något problem och inget läkaren skulle motsäga sig. Hon skulle dessutom be läkaren ringa både mig och min chef dagen därpå. 

Läkaren ringde alltså igår fm innan jag skulle åka till jobb....förstod fortfarande inte vad hon sa och hon förstod verkligen inte mig heller. Hon beklagade sig gång på gång att hon hade mycket att göra och nu hade hon varit sjuk och låg efter med sitt arbete, hon hade så mycket att ta igen.Hon avslutade samtalet med " du ska nog bli frisk igen lilla vän" - ingen mening jag uppskattar och det provocerar mig rejält. Nu vet jag än en gång inte vad som händer och sker, som min frisör skrev så behöver man vara både läkare och jurist för att kunna vara sjukskriven, hade inte varit dumt att var handläggare på försäkringskassan heller som man förstod hur allt fungerar. Jag blir så trött men orkar inte oroa mig för pengar länge, det måste bara lösa sig på ett eller annat sätt. Tror inte min arbetsgivare ger sig.

Igår började jag i vilket fall som helst att arbeta och har anmält det till försäkringskassan så att det inte blir något strul i efterhand. Hade en underbar dag igår på jobb och vi hade dessutom filmning och intervjuer av SPSM som ska göra en informationsfilm om hur vi arbetar med elever med extraanpassningar. Eleverna vara grymma och jag är så stolt över dem. Det blev en och en halv timme för mycket jobb och där måste jag bli mycket bättre på att begränsa mig och verkligen åka hem när jag ska, det är lätt att stanna för det finns alltid mer att göra och alltid någon elev eller kollega som behöver något. Jag förstår att jag har en stor utmaning framför mig när det gäller jobb och jag har mycket kvar att arbeta med men det känns ändå bra att vara tillbaka i ett sammanhang. Dessutom är det mycket lättare att koppla av de dagarna jag inte arbetar nu när jag är tillbaka lite. Njuter till fullo av mina "lediga" dagar och har fått känna på ett helt annat sätt att leva. Är rädd att jag börjar bli lite för van vi min "lediga" tid. Får ta ett steg i taget så kommer det nog bli bra tillsist och det är ingen som säger att jag måste arbeta heltid igen, i allafall inte i år.