Läkarbesök och träning

Grubblar och tänker på vad nästa steg på vägen är. Skulle så gärna vilja prova att arbeta 50% för att komma in i arbete lite mer. Som det är idag är jag bara inne på jobb och vänder känns det som. Mitt problem är ju inte att det är jobbigt när jag väl är på jobbet utan det är mer jobbigt att ta sig dit på morgonen. Har en tanke på hur jag skulle kunna fördela mina 50%, vill så gärna fortsätta med yogan eftersom den är en så stor del i mitt tillfrisknande. Hoppas då till ett samtal med min arbetsgivare innan det är dags för läkarbesök på torsdag.

Ja, nu hoppas jag verkligen det blir ett besök hos läkaren på torsdag så jag kan få ett nytt sjukintyg. Skulle vilja arbeta 25% vecka 9 och 10 också men sedan gå upp till 50% från och med vecka 11. Men vi får se vad min arbetsgivare och läkare säger. Att få gå upp till 50% hade dessutom gjort mycket för ekonomin och gjort att jag sluppit stressen som jag känner från försäkringskassan. När jag räknar efter hur många timmar jag arbetade förra veckan så är det som en 50% tjänst. Det är svårt i ett yrke som mitt att begränsa sig men jag vet ju också att det är det som är min utmaning, att lära mig vad som är good enough men där är jag verkligen inte än.....

Längtar verkligen till i morgon då det är dags för yoga igen, många dagar sedan jag var där eftersom jag var dålig i söndags och inte kunde ta mig in till Lund. Märker hur mycket gott yogan gör för mitt mående. Det ger ett lugn i hela kroppen och gör att jag blir av med både huvudvärk och värk i käkarna. När jag styrketränar som idag försvinner inte smärtan men kroppen mår ändå bra med den träningen också. Zumban gör mig glad, trots att min kordinationsförmåga är än sämre än vad den var innan jag blev sjuk. Är verkligen värdelös men det får vara så eftersom jag tycker att det är så extremt kul. I vilket fall som helst är det underbart att kunna träna nästa vad som helst igen, ett steg mot att bygga lite muskler i den här kroppen igen.

Ledsen!

Hatar, verkligen hatar att behöva tacka nej och ställa in saker som jag verkligen vill göra. Ville så gärna följa med ett härligt gäng ut och äta i kväll men orken finns inte. Det går överhuvudtaget inte att uppbringa ett uns av energi, när energin försvinner, försvinner dessutom glädje och jag känner att jag blir så obeskrivligt ledsen.

Jobbet idag gick bra, fick diskuterat igenom ett par saker med kollegorna som jag funderade på igår. En bra lektion med en klass jag inte haft lektion med på  mycket länge. Kände bara lite press på slutet av en elev som vill så mycket och undrade när jag tänkte ge individuell feedback på alla elevtexter, tyvärr finns inte den tiden men han var inte alls nöjd med mitt svar vilket känns otroligt jobbigt och jag har svårt hur jag ska möta det. Möt några fler kollegor idag men jag söker inte frivilligt upp kollegor utan möten sker när de av någon anledning har ett ärende ner i vår hörna. En hörna av skolan som är toppen bra men som vi tvingas lämna i augusti, så trött på alla flyttar från klassrum, till klassrum. Men innerst inne vet jag att det går ganska fort och enkelt med hjälp av elever, bara jag som har en dålig dag idag.

Efter jobb tog jag mig på snöiga och hala vägar till Lund för ett pass power yoga, underbart. Mina käkar slappnade och en del spänningar i ryggen släppte, dock inte allt men mycket. Bastade en stund efter och fortsatte sedan på ännu halare och snöigare vägar hemåt till lunch och vila. Idag behövde jag för första gången på en månad sova på eftermiddagen men det gick verkligen inte att hålla ögonen öppna.

Hade sett framemot zumba och yin yoga i morgon när jag är ledig men är osäker på om jag vågar ge mig ut på vägarna när jag inte måste. Får kanske blir en hel dag på soffan men nu är alla serier som jag tittat på slut och hittar inget som tilltalar mig, inte konstigt alls med tanke på hur mycket jag sett:).

Ska glädjas åt två fina sms jag fått idag, en bra lektion, en kram på jobb som värme, att jag hittat yogan som får mig att må så bra och att äldsta dotter var nöjd efter sin nationella prov idag. Får försöka tänka på vad dagen gett  istället för på vad jag missat.

Ny struktur och nya rutiner.

Andra dagen på jobb är nu gjord och den gick bra. Erövrar min arbetsplats bit för bit för att känna mig trygg igen. Det kommer ta lite tid och än så länge stannar jag nere i vår hörna, vid våra klassrum. Idag hade jag tur och en kollega jag inte pratat under sjukskrivningen kom ner och sa hej och det kändes skönt. Det får ta den tiden det tar, även om vissa saker som jag tycker är jobbiga och där med inte utsätter mig för, begränsar mig på arbetet men men,det är ju bara dag två, jag hinner nog möta allt det där som jag tycker är obeskrivligt jobbigt, enkla saker som för andra inte är det dugg jobbigt men som jag förknippar med min sjukdom. En bra lektion med min mentorsklass och ett informellt möte med mitt arbetslag hann jag med innan det var dags att åka hemma igen. Känner mig lite villrådig över min roll i arbetslaget nu när jag är tillbaka igen och blir lite osäker på ett sätt jag inte varit på många år. Vi har ju tvingats bli (pga sjukdomar) bli ett nytt arbetslag som säkert kommer bli superbra men som sagt jag känner att det kommer ta lite tid. Hur mycket kan jag lägga mig och tycka och tänka kring när jag bara är på arbetsplatsen på 25%, tycker de andra att jag lägger mig i och tar för stor plats? Jag får väl våga fråga helt enkelt, har ju förstående och ärliga kollegor så det borde inte vara några problem.

Efter jobb var jag inte så pigg på att åka direkt hem utan var sugen på att träna. Tittade i träningsappen och såg att passet jag ville gå på var fullt. Struntade i att boka det och sa till kära U att det är inga problem att få plats på det passet men tyvärr det var fullt. Åkte hem och  byte om och stack till vårt gym i byn, ännu ett ställe att återerövra. Gick mycket bra och träna och det var så roligt. Tyvärr känner jag att visa ljus fortfarande är jobbiga, inte så att de stressar längre utan de mer irriterar mig. Idag var det en tjej på gymmet som pratade i telefon under hela sin träning, högt och tydligt. Jag hade svårt att höra mitt eget ljud genom hörlurarna. Får låta blir att störa mig så mycket på saker och ting ☺.

Nu funderar jag på vad jag ska göra resten av dagen, därav rubriken. Hur mycket måste jag vila för att orka nu när jag börjat jobba igen. Borde jag sova lite mitt på dagen? Svårt att vet så här i början. Nu ligger jag i allfall i soffan och ska dricka en kopp kaffe och titta på en serie jag följer, vågar inte skriva vad jag ser för det är verkligen höjden av pinsamhet.

Helg och tankar på jobb.

Imorgon är det dags igen för jobb, torsdagens jobb kändes mest som ett gästspel eftersom det bara vara en dags arbete och sedan ledighet igen. En ledig dag som jag njöt rejält av, lättare att njuta av lediga dagar när man arbetar lite i allafall. Känns kul att vara tillbaka igen, tillbaka hos elever och kollegor och att undervisa men det finns fortfarande saker som ger mig kalla kårar av obehag och som jag inte är redo för än. Blir väldigt stressad över mail som kräver saker,saker som jag känner att jag varken kan eller vill leva upp till. Kan bli så irriterad på vuxna människor som kräver en service av någon annan som ska ta av sin tid i stället för att själv sätta sig in i saker. Måste sluta irritera mig och istället formulera att svar på var vederbörande kan hitta svaret på sin fråga.

Funderar också på hur jag ska få ihop det här arbetet på 25%, skulle behöva någon att bolla dessa idéer med, vad ska jag satsa på och vad ska jag släppa? Hur mycket ska jag undervisa och hur mycket ska jag lägga på planering. Vill inte hamna i den onda cirkeln igen, där jag bort prioriterar planering och lägger all tid på lektioner. Förra veckan la jag cirka 7 timmar på jobb och skulle lägga 3 timmar och 20 minuter. Måste hitta en balans, om det överhuvudtaget går att göra i läraryrket idag.

Igår hade vi en trevlig middag för vänner, första middagen på jag vet inte när. Gick jättebra eftersom jag har en familj som tar stor ansvar för handling, städ, mat och dukande. Behövde i stort sett inte göra något alls innan och knappt efter heller. Men idag har jag ändå känt av lite stress i kroppen även om det mesta försvann efter yoga passet i morse och vila hela dagen. Förstår psykologen som säger att jag har lång, lång väg kvar. Vill mycket men har inte kraft och ork än!

Länge sedan!

Det var väldigt länge sedan jag skrev här och mycket har hänt. I helgen som gick vara vi barnfria, efter att första ha haft ett tredje världskrig med äldsta dottern som absolut inte vill vara hemifrån under helgen. Förstår att hon börjar bli stor och har andra behov och saker som hon vill göra, inte lika lätt för oss att bestämma längre. Men iväg åkte båda flickorna på fredagen och jag och mannen lyxade och gick på restaurang. Kom till restaurang tjugo minuter förtidigt och kunde därför inte få något bord. Kände att mina sjukdomssymtom kom tillbaka, huvudet höll på att sprängas av alla ljus och ljus, tänk att ett glas som klirrar kan låta så mycket. Blev blekare och blekare och M undrade om vi skulle lämna och åka hem men jag vill ändå stanna när vi sett framemot detta. När vi väl fick bordet så gick det bra och vi åt en fantastisk god middag. 

Fika på Järnhatten en solig lördag i januari.

I lördags blev det en långpromenad och fika på Järnhatten och sedan lite handling på Burlövcenter. Det är sådan lyx att det fungerar att gå i affärer igen, kanske inte bra för plånboken men för psyket :).

Söndagen innebar somvanligt yin yoga, total avslappning för både kropp och själv. Älskar det verkligen och vill verkligen fortsätta att träna på Gerdahallen. Vet att det är inte bit att köra, vilket kostar pengar men jag tänker att det är inte investering i mig själv och min hälsa. Det är som att välja på ett godisbord när man ser vilka pass som finns varje dag. Svårt att  välja men än så länge har jag hållit mig till olika typer av yoga, pilates och zumba. Kommer prova andra pass framöver men tar det i min tak. Till min extremt stora lycka kunder jag springa igen i måndags, visserligen bara 4.5 km men jag sprang och njöt av endorfinerna som pumpade runt i kroppen. 

 

Söndagspasset är verkligen ett favortipass.

Förutom träning har veckan inneburit två dagar på jobb, sjukgymnastbesök och KBT och  försöka att träffa läkaren. Ja, det här med läkaren verkar bli en följetång. Min träff med henne i december var ju ingen positiv upplevelse så jag hade verkligen med hjälp av nära och kära, min arbetsgivare och min psykolog laddat för besöket. Jag hade ju redan bestämt att jag dagen efter läkarbesöket skulle börja arbeta igen så det var viktigt för mig att träffa läkaren och tillsammans göra upp en plan... Jag och min arbetsgivare träffades på feelgood, gick upp och anmälda oss i receptionen och blev ombedda att sätta oss ner  och vänta eftersom läkaren var på lunch. Vi väntade och väntade och efter cirka femton minuter kommer det en kvinna och berättar att läkaren är sjuk. Undra vem som blev mest irriterad, jag som åkte in till Malmö endast för detta ärende eller min arbetsgivare som stressat iväg och lämnat ett möte och missade sin egen lunch. Riktigt dåligt att vi inte fått informationen innan på dagen.  Mitt problem kvarstod att jag tänkte börjar jobba dagen därpå. Hon i receptionen sa att det inte var något problem och inget läkaren skulle motsäga sig. Hon skulle dessutom be läkaren ringa både mig och min chef dagen därpå. 

Läkaren ringde alltså igår fm innan jag skulle åka till jobb....förstod fortfarande inte vad hon sa och hon förstod verkligen inte mig heller. Hon beklagade sig gång på gång att hon hade mycket att göra och nu hade hon varit sjuk och låg efter med sitt arbete, hon hade så mycket att ta igen.Hon avslutade samtalet med " du ska nog bli frisk igen lilla vän" - ingen mening jag uppskattar och det provocerar mig rejält. Nu vet jag än en gång inte vad som händer och sker, som min frisör skrev så behöver man vara både läkare och jurist för att kunna vara sjukskriven, hade inte varit dumt att var handläggare på försäkringskassan heller som man förstod hur allt fungerar. Jag blir så trött men orkar inte oroa mig för pengar länge, det måste bara lösa sig på ett eller annat sätt. Tror inte min arbetsgivare ger sig.

Igår började jag i vilket fall som helst att arbeta och har anmält det till försäkringskassan så att det inte blir något strul i efterhand. Hade en underbar dag igår på jobb och vi hade dessutom filmning och intervjuer av SPSM som ska göra en informationsfilm om hur vi arbetar med elever med extraanpassningar. Eleverna vara grymma och jag är så stolt över dem. Det blev en och en halv timme för mycket jobb och där måste jag bli mycket bättre på att begränsa mig och verkligen åka hem när jag ska, det är lätt att stanna för det finns alltid mer att göra och alltid någon elev eller kollega som behöver något. Jag förstår att jag har en stor utmaning framför mig när det gäller jobb och jag har mycket kvar att arbeta med men det känns ändå bra att vara tillbaka i ett sammanhang. Dessutom är det mycket lättare att koppla av de dagarna jag inte arbetar nu när jag är tillbaka lite. Njuter till fullo av mina "lediga" dagar och har fått känna på ett helt annat sätt att leva. Är rädd att jag börjar bli lite för van vi min "lediga" tid. Får ta ett steg i taget så kommer det nog bli bra tillsist och det är ingen som säger att jag måste arbeta heltid igen, i allafall inte i år.

Tacksamhet!

Gårdagen var en av de bästa dagarna på många, många månader. Provade att träna zumba och blev så fylld av glädje att tårarna nästa kom av lycka. Har som många andra tagit träningen för given och när man sedan inte kunna genomföra det igen är det lycka. Efter zumban blev det ying yoga med en för mig ny instruktör som var mycket bra, lågmäld och pratade endast vid behov, I like.
Storhandling efter det, sa just till min närmsta chef att jag börjar känna mig som en amerikans hemmafru, träning, shopping och skötta hushållet. Inte min grej i längden även om jag just nu faktiskt kan uppskatta mina lediga dagar där jag själv styr innehåll. Försöker se möjligheter och positiva saker med min sjukskrivning.

När jag kom hem hade världens finast C varit på besök och lämnat ett fantastik skrivet kort, en tidning och mitt favorit choklad. Borde absolut inte äta det men kunde inte låta bli igår kväll. Tack fina du, önskar jag varit hemma så jag fått ge dig en kram.

Samtal med min chef och lite diskussioner inför läkarbesöket nästa vecka som jag verkligen inte ser framemot men tänker jag mitt mående idag är något helt annat än träffen med henne sist så jag kommer nog ha lättare att framföra mina tankar och åsikter. Dessutom ska min chef med och hon är verkligen mån om att det ska bli bra och bromsar när jag vill springa för fort fram. Önskar bara att man själv tillsammans med arbetsgivaren hade fått lägga upp en plan utan inblandning från f-kassan. Vi är ju alla olika och det måste finnas olika vägar framåt igen. Nu ska jag inte måla upp scenarier som inte hänt. Min tanke är att arbeta 25% och lägga det på 3 dagar, mån, tis och tor. Behöver hela dagar för att kunna komma ner helt i varv och vill därför vara ledig en dag mitt i veckan och en dag som ligger in till helgen för att förlänga den. Vi får väl se vad som händer.

Efter ett par timmars arbete och samtal med kollegor, behöver ju planera inför att komma tillbaka nästa vecka och vill inte var efter redan får start, blev det en runda i skogen, känns nästan som våren är på gång. Fågel kvitter och när solen kom fram mellan träden värmde den gott. Ljuvligt!

Sista delen av backen som leder till klinten. 

Paus för att njuta av att känna solens strålar i ansiktet.

Äntligen!

Precis som det står i rubriken känner jag mig äntligen som mig själv. Visst har jag en lång väg kvar och kommer säkert falla tillbaka en bit när jag börjar jobba igen men jag blir mer och mer mig själv för varje dag som går. Känner enorma framsteg denna vecka och det är så befriande. Kommer inte komma längre med mig själv här hemma utan nu måste jag tillbaka till brottsplatsen, stället där jag blev sjuk. Sjuk av att tycka att arbetet är alldeles för roligt. Hoppas på att min sjukdom har lärt mig något och att jag med hjälp av psykolog, sjukgymnast och arbetsgivare ska få ännu fler redskap för att kunna fortsätta arbeta som lärare. Även om det är ibland känns som jag ska göra något helt annat....Men mitt mål är ändå att jag ska följa mina femmor fram tills de slutar i sexan, sen får vi se.

Fick idag ett fanatiskt, smickrande erbjudande från Kristianstad högskola men jag tror inte jag vågar tacka ja, måste ju nånstans inse att jag inte kan göra allt, inte just nu iallfall. Får tänka lite till på det och i allafall glädjas åt förfrågan.  Sen kan jag absolut bli frustrerad för att frågan kommer just nu men som någon sa det kommer säkert igen men det är svårt att tro.

Dagen blev inte som jag tänkt mig, åkte i hyfsat god tid för ett pilates pass på Gerdahallen men när jag väl kommer dit finns det ingen parkeringsplats, kör runt, runt, runt i över tjugo minuter och ser sedan att incheckningen är för sen till passet. Blir lite halvdeppig och kör till Nova och tröst shoppas ett tränings linne och topp, tur vi hade bonus på Stadium. Väl hemma igen kände jag fortfarande att jag behövde röra på mig och drog ut mannen på en runda i skogen. Skönt men i och med att mitt tempo ökat igen så blev det lite för sakta för min smak :) men det är egentligen angenäma problem med tanke på att jag för ett tag sedan inte orkade gå alls. Middag med familjen och nu projekt rensa i garderoben  eller så slänger jag in allt jag dragit ut igen, har inte bestämt mig än.